Eldrivna luftfartyg – vägen fram till certifiering
För att ny teknik och innovativa lösningar ska se dagens ljus måste man börja
någonstans.
När man testar nya tekniska lösningar inom flygbranschen tar man ofta hjälp av segelflygplan. Man kan fråga sig varför. Om man betänker att nya tekniska lösningar inte alltid fungerar som man tror förstår man dock snart fördelarna med segelflygplan. Om man till exempel testar ett nytt bränslesystem som inte visar sig fungera som planerat kan man enkelt gå över till segelflygning. Om det fungerar under testningen är det utmärkt! Om det inte fungerar kan man alltid ”segla hem” med segelflygplanet. Säkerheten kommer alltid först.
Elmotorer för segelflygplan – uppfyllande av säkerhetskrav
De första stegen mot certifiering av eldrivna segelflygplan togs redan 1995, med Tysklands Luftfahrt-Bundesamt (LBA) som ansvarig nationell myndighet. Easa tog formellt över projektansvaret och hanteringen av motorn år 2003, men LBA fortsatte att ansvara för det tekniska arbetet med flygplanet.
De certifieringsspecifikationer för segelflygplan (CS-22) som fanns vid den tiden omfattade inte eldrift eller tillät inte att segelflygplan försågs med eldrift, och som är brukligt inför specifikationsändringar var Easas och LBA:s första uppgift att avgöra om detta skulle överensstämma med de krav som ställs för luftfartssäkerheten. Med andra ord: skulle det vara säkert att flyga ett sådant flygplan?
Särskilt villkor – krav för elektriska framdrivningssystem
År 2006 sammanställde experterna vid Easas certifieringsdirektorat en kravspecifikation för elektriska framdrivningssystem för luftfartyg och rådgjorde med olika berörda parter inom flygindustrin som kunde granska de föreslagna kraven och ge direkt återkoppling till Easa. Efter att hänsyn tagits till alla synpunkter var Easa redo att utfärda det särskilda villkor som kompletterar CS-22 och därigenom introducera en fullständig uppsättning certifieringskriterier på området.
- Om du är intresserad av de tekniska uppgifterna, gå in på EASA Pro och läs om det relaterade samrådet, som offentliggjordes 2006.
Särskilt villkor – formgivningsrelaterade egenskaper för installation
Ett andra samråd krävdes, denna gång för att bedöma de formgivningsrelaterade egenskaper som krävs för installation av system för elektrisk framdrivning i segelflygplan inom Easas ramverk. Vilken typ av anordningar för energilagring skulle vara säkrast att använda? Laddningsbara batterier? Bränsleceller eller kondensatorer? Eller kanske ett hybridsystem? Easas experter samrådde återigen med flygindustrin angående kraven, vilket ledde fram till slutförandet av det andra steget år 2014.
- Läs om samrådet på EASA Pro för mer information.
Sista steget – att uppdatera förordningen
När tekniken för elektriska framdrivningssystem och tekniken för installation av sådana når en stabil nivå kan en ändring av den relevanta EU-förordningen antas. Som vid alla ändringar av befintliga standarder eller nytillkomna standarder för luftfartssäkerhet kommer Easa att offentliggöra ett byråbeslut om detta.
- Läs Sailplane Rule Book – Easy Access Rules (regelbok för segelflygplan – regler för enkel åtkomst) för mer information.
Nuläget
En rad elektriska framdrivningssystem för segelflygplan finns nu på marknaden, och tillverkarna kommer att se en ökad efterfrågan framöver. I Europa finns det huvudsakligen tre framdrivningssystem av den här typen på marknaden, och alla tre har certifierats av Easa och är säkra att använda.
Samtidigt undersöker industrin och forskningsinstitut ännu nyare tekniker, såsom system som drivs av vätgas och biobränslen, för att utvärdera om dessa skulle kunna erbjuda ett sätt för den motordrivna segelflygbranschen att bli hållbar.